Runns kajaksällskap

I helgen var det Runndagar och prova-på-paddling ute vid Främby, men i de Värmländska skogarna pågick Sveriges största kanottävling: Dalsland Kanot Maraton+.
Med på startlinjen fanns Magnus och jag (Anders) i en Ruahine K-2. Jag hade snackat med James på Kajaktiv och fått klartecken att låna kajaken.  

Uppladdningen:
På fredagen kl 14.00 var det avfärd ner mot Bengtsfors för att checka in kajaken och kika runt lite på sportmässan. Kajaken plockade vi upp hos Håkan, som agerat materialförvaltare kvällen innan.
Resan ner präglades, liksom hemresan, av regn, regn och regn. Strax ringer Manges mobil och det är ingen mindre än Martin Nordstrand som ringer. Det visar sig att han också ska ställa upp och han bestämmer snabbt att han ska ligga på våran våg under racet. Självklart ska "Marre" sova på hotell och han hånar oss och förklarar att det är ingen optimal uppladdning att sova i tält.
Efter 4.5 timmar, ett tankningsstopp och en kisspaus senare var vi i Bengtsfors. Där möttes vi av en regning och nästintill död mässa, där det spelades gammal värmländsk dansbandsmusik för att få fart på de stackarna som käkade pastabuffé. 
Vi skippade dansbandsmusiken för ett tag och tog oss ner till målgången där vi mötte "Kajaktiv-Mattias" som skickat ut test-kajaker hela dagen. Det tog inte lång tid innan vi satt i VIP-tältet med gratismat å fri dricka. Vi fick avstå de starkare sakerna så här innan tävlingsdagen, även om "Marre" inte var sen att fota oss med tomma ölburkar.
Innan vi åkte ner till incheckning och tältresning kikade vi på första lyftet. Det såg bra ut och vi passade även på att få hela banan förklarad av ett härligt exemplar som stod och fiskade vid dammen.
Väl framme vid incheckningen möts vi av en Maxim-snubbe som försöker sälja lite godis till en tävlande, och använder sig av ett härligt citat på bred värmländska: "Det smakar jävligt illa, men är effektivt som fan!"
Vi hittade snabbt en bra tältplats nere vid starten och med Hillerbergtältet uppslaget och uppehåll i regnandet somnade vi gött in.

Tävlingen:
Kl 06.00 ringde klockan och det tog inte lång tid innan Magnus hade puttrat igång gas-köket och fixat en härlig skål med havregrynsgröt. Efter lite snokande på konkurrenternas kajaker, ett par "nervös-kissar" (pisspuls magnus: 93 slag/min, pisspuls anders: 96 slag/min) och lite uppvärmning var det dags för start.
När vi möter Martin på startlinjen kommer det fram att även han står där för första gången. Att han har koll på hur hela loppet ska gå till förklarar han med att han snackat runt med folk. Han berättade bland annat innan att det alltid brukar tjuvstartas med ca 8 sek kvar och det var inget undantag i år. Starten gick ca 8 sek innan och vi var snabbt uppe och nosade på k-1 elit. In till första lyftet var vi i täten och efter lyftet hade vi ryckt åt oss en ledning på 150-200 m. In till andra lyftet blev vi ikappkörda av 2 st k-2, men som innan hade vi efter lyftet återigen en ledning på ungefär 100 m.
När halva sträckan var avklarad var vi 3 st k-2 och ledarinnan i k-1 elit dam. När vi började studera och prata med våra motståndare kommer det fram att den ena besättningen, norrmännen, har varit med förr och placerat sig topp 4 alla gånger. Den andra besättningen består av en olympier från belgien, med en andra plats som bäst från de olympiska spelen.
In till sista lyftet spurtar vi på lite men belgarna svarar och kommer lite före in till bryggan. Men ut i vattnet har vi en lucka igen. Den här gången är inte luckan så stor så vi blir snabbt upphämtade. De närmsta kilometrarna är lite avvaktande och vi växeldrar tillsammans med belgarna.
Men när det är ca 17-18 km kvar så händer det som inte får hända! Helt plötsligt så håller vi på att ramma belgarna och fattar snart att det är rodret som har gått sönder. Vi tar oss in till en ö och jag hoppar ur och lägger upp rodret på kajaken. När vi kommer igång igen är vinstchansen långt borta och vi får kämpa sista biten för att hålla kajaken i hyffsad kurs. Efter 4 h 55 min och ett antal ytterdrag senare glider vi i mål som tredje k-2! Norrbaggarna vann efter att de ryckt ifrån belgarna med ca 10 km kvar.
Trots missödet på slutet är vi ändå väldigt nöjda att vi blivit 3:a i ett startfält bestående av olympier i tävlings k-2:or. Vi började direkt fundera på en start nästa år i en racing k-2:a.
Något som bör tilläggas är att denna olympier från Belgien var med i de olympiska spelen år 1964 och är idag 63 år! Inte nog med detta, bak i kajaken satt ingen mindre än frugan. Gubben paddlade med en träpaddel (troligen den från 1964) och bar dessutom k-2:an själv på axeln vid lyften. Ett sådant krutpar har sällan skådats! men de hade ju trots allt en tävlingskajak!

/Anders